Jag spenderade gårdagnskvällen med att läsa igenom allt som är skrivet i denna bloggen sen tidernas begynnelse, och hittade då ett födelsedagsinlägg av en slump. Där stod det att bloggen har födelsedag den 17 oktober, och det råkade ju vara idag. Vilken slump! Så idag fyller den här bloggen 5 år. Det är ganska lång tid, Ha ju inte varit aktiv under hela den tiden, men ändå.

Någon har undrat varför jag inte har startat en ny blogg istället för att återuppliva en gammal, så som de flesta gör. Jag har några anledningar:

- Jag älskar byxan, och kan inte tänka mig en blogg med ett annat namn

- Jag har alltid varit noga med vad jag har skrivit, och det finns inget i den här bloggen som jag inte står för längre

- Det är kul att ha min historia kvar

Så jag har inga planer på att byta bloggnamn eller address, utan byxan stannar här.

SeS

Jag tänkte berätta lite om min konståkning för er. Det är ju något som tar mycket av mitt liv och mycket av mina tankar, så jag nämner det ofta här i förbifarten. Men nu tänkte jag förklara på riktigt.

Jag började på konståkning, egentligen skridskoskolan, när jag var 16 år. Det är lite senare än de flesta, men det var då jag hade börjat på gymnasiet i Malmö och helt plötsligt hade möjlighet att träna där också. (Mina allra första inlägg om konståkningen heter "Matte och konståkning" och "Konståkning ftw", det var kul att hitta igen) Så jag började tillsammans med småbarnen. Två gånger i veckan tränade jag, och stannade i ett år i den gruppen. Efter ett år hade jag tagit alla märkena och då var det dags att gå vidare till Hobby äldre.

Mina märken som fortfarande sitter på min konståkningsväska...

Där började jag träna två gånger i veckan också, men här var det med jämnåriga, eller egentligen mest äldre. Jag var yngst i den gruppen. 

Hobby äldre har utvecklats en hel del. För ganska exakt ett år sedan var jag på väg att sluta, för jag hade tröttnat lite, men då sa vår tränare att det var dags att få egna program. Och så var jag såld igen. I våras bestämde vi att vi skulle tävla och satte igång att satsa. Det var en galen vår. Vi tränade jämt och ständigt. Vi hade bara schema för tre gånger i veckan, men vår tränare fixade extrapass till oss lite då och då, så man var alltid beredd att komma till ishallen med bara någon timmes förvarning. Stress? Ja. Men det roligaste jag har gjort i mitt liv. Det var som att allt fick en mening. Fantastiskt!

I maj i våras tog vi vårt pick och pack och åkte till Champange i Frankrike och tävlade. Åtta åkare och en tränare. Galet på riktigt. Jag åkte jättedåligt och kom sist i min klass (men vi var bara två så jag fick silver i alla fall) men det var fortfarande helt fantastiskt.

Delar av gruppen (jag med rosa byxor) i Paris dagen efter tävlingen

Nu är vi helseriösa. Som Sveriges enda grupp i sitt slag tränar vi, Vuxengruppen, fem eller sex gånger i veckan. Till våren är det nya tävlingar plannerade (Vi spånar om St Petersburg, Berlin, Tallinn...), och i och med att gruppen har växt är vi nu snart 20 st som kan åka nästa gång. Kanske coolt för att vara nybörjare, eller hur?

Jag efter tävlingen. Har lugnat ner mig lite efter förlusten och är glad igen.

SeS

http://catch88dotcom.files.wordpress.com/2014/01/we-challenge-you4.jpg

Denna lilla goding satte någon upp på min korridor för lite drygt en månad sedan, med slogan: Alla ska med! Okej, jag gillar inte styrketräning, jag hatar gymmet. Den enda styrka jag gör är mitt kvällspass (50 situps, 50 benlyft och 50 tåhävningar) varje dag, och det som vi ibland gör lite oseriöst på konståkning eller gymnastik. Jag är verkligen ingen som är gjord för ett sådant här pass.

Men alla var taggade, och första dagen hängde jag med på eftersom vi var sex stycken som möttes i köket och gjorde tillsammans. Jag menar vem som helst klarar väl 20 sek plankan, så jag kunde ju vara med ett tag. (På grund av en gammal gymnastikskada kan jag inte göra armhävningar, så jag gör bara de andra tre) Vi var riktigt duktiga och taggade varandra att köra varje dag, i hela... fem dagar ungefär. Sedan började intresset avta. Vi var bara fyra stycken som fortsatte att köra. Vid det här laget var jag på väg att sluta som alla andra, men jag tänkte att så länge det är några taggade kvar så kör jag med. 

Dag 10 gav nr 4 upp.

Dag 14 gav nr 3 upp.

Idag är det dag 28 och vi är två kvar. Jag har inte gett upp! Sista är på fredag och sen har vi klarat det. Korka upp pommacen! Nej, men jag ville säga att om jag klarar något sånt här så gör alla det. När vi körde plankan första dagen så testade jag mig själv. Då föll jag platt på mage efter 1 min 45sek. Då gick det omöjligt mer. Idag körde jag 4min och 40sek. Det är på mindre än en månad detta har skett. Samma sak med squatsen. Höll på att dö vid 80 när vi körde 100. Igår gjordes det 230 st. Häromdagen gjorde jag de 200 med en skivstång i händerna. Det är ju helt fantastiskt. 

Haha, kommer på mig själv med att sitta och le när jag skriver detta. Mest brukar jag svära över all den här styrkan, så det känns bra att skriva något positivt om den. Något annat positivt är att trots att jag inte gått ner i vikt så har jag behövt göra ett nytt hål i skärpet till byxorna. Så kan det bli =)

Jag är definitivt inte en som hetsar folk till träning, men detta var en kul utmaning. Testa och se om du är som jag, lite rund och inte ett dugg gymtränad.

SeS

(Insåg nyss att jag gjort 40 sek för lång plankan idag. Trodde det var 4,5 och inte 4min. Hoppsan)

Min ipohne har bett om att få bli uppaterad ett tag nu, till ios8. Jag har ignorerat den, så långt allt gott. Men nu har den börjat sätta in åtgärder mot mig, så som att appar inte går att uppdatera, och vissa appar som inte får sin uppdatering slutar att fungera. Okokokokejdå, jag fixar väl den om du ber så mycket.
Satte mig ner igår efter träningen vid elva och skulle starta uppdateringen. Går inte. Varför inte det nu då? Jo, den behöver 5,9G ledigt utrymme för att kunna uppdatera sig. 5,9G, är det någon sorts elakt skämt? Jag har 0,9 G fritt. Okej, dags att börja radera lite appar jag aldrig använder. Det borde kunna lösa plats. Sagt och gjort. Ut åkte Runkeeper (har bara den för att jag inbillar mig att jag ska ut och springa), LCHF-recept (aldrig öppnad tror jag), Nova Lunds egen app (Ja, de tar sig själva på väldigt stort allvar), IKEA (bra app, men är ju aldrig där) och några småtråkiga spel. Nuså, det måste räcka. In och kollar minnet.
Har nu 1,1G ledigt. Svar: Ja, detta är ett elakt skämt. Börjar undersöka vad som tar plats. Aha, musiken. Och lite bilder. In och ta bort all musik jag inte lyssnar på. Jag är ganska kräsen när det gäller musik, och nostalgiskt lagd, så jag kastar väl egentligen mest en låt här och en lät där. Allt är ju på telefonen för att det är bra! Ut åker också en talbok jag är klar med, och sen på bilderna. Jag är inte en sån som fotar en massa med telefonen, men lite kunde bantas bort där.
Nu, minne? 2,5G...
Detta hade tagit ca 45 minuter, så jag började bli ganska trött på det. OK, tänkte jag, om du synkar telefonen mot datorn imorgon så får du tillbaka all musik du raderar nu. Strålande! In och radera i princip all musik jag har. Sparade lite ifall jag skulle få krångel med synkningen. Samma sak gäller appar som raderas, de kan man ladda ner igen. Nu åkte allt som tog plats och som inte skadades av att raderas en gång. Här gick Skånetrafiken, mailen, facebook, Skype, dropbox, spotify, 9gag och en massa sånt jag använder dagligen. Det sved. Men till slut hade jag exakt 5,9G ledigt. Startar uppdateringen och den börjar beräkna tid för nedladdningen. 30 min, tänkte jag, max 50 iallafall, så hinner jag fixa allt ikväll. Nope. 11 timmar. Jag gick och la mig.

När jag vaknade imorse var den klar. Gick snabbt in för att se hur mycket minne jag har, för jag ville ju ha tillbaka en hel del av det som rök. 5,7G fritt. Skojar den? Den behövde 5,9 fritt för att kunna installera 0,2G? Grr! Låg en stund i sängen och fixade tillbaka de flesta apparna. Sedan kopplade jag in den i datorn för att fixa musiken.
ITunes kan inte koppla med iphone för den saknar en uppdatering.
Så nu ligger jag hör i sängen och osar över att jag inte kan plugga eftersom nu håller iTunes på att uppdatera i datorn. Skriver på min platta, som visserligen är super, men den är inte lika tacksam som ett tangentbord.
Oj, nu plingade det till. Den kanske är klar. Eller är det en uppdatering, svårt att veta. Jag älskar min älskade teknik...

Tio minuter senare: 

Den var inte klar. Den bara plingade lite. Men när jag satt och redigerade den här texten blev den klar. Nu ska de starta om sig för att slutföra uppdateringen. Såklart den ska. Visst är det synd att jag behöver datorn till mina studier. Annars hade jag väl riskerat att fått något gjort.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, för jag brukar vara i fas i veckorna. Men det var nog för att jag missat lite förra veckan, som jag fick ta igen i helgen, och då började jag försent med denna veckans grejor. Typiskt. Hur jag än gör kommer jag inte att bli klar, och det känns lite surt. Menmen, det är inte lönt att stressa upp sig över. Får väl göra det som blir över i början på nästa vecka. Det är ändå sista veckan, så jag kommer ju inte ha det hängandes efter mig för all framtid.

Håller på med hudsjukdomar just nu. Melanom, nässelutslag, blåsor, allt sånt. Kanske inte det mest upphetsande i den här världen, men det är väl lite intressant. Framförallt är det väl svårt att kunna skilja på två tusen olika sorters utslag. Hur är det möjligt att veta just vilken? Jag är åtminstone väldigt glad att jag inte har någon av de värre, för det ser ut att göra ont... Tips, googla inte hudsjukdomar. Man mår ganska dåligt ganska snabbt.

Var inne och följde mitt eget råd = kommentarade andras bloggar, när jag hittade en superfin rosett på en blogg: "Detta är en blogg med snällgaranti". Så jag följde länken och hittade Johannas blogg där hon skriver att det finns för mycket hat på internet och att vi borde vara trevligare. En Snällgaranti betyder att den här bloggen har en positiv inställning och kommer aldrig att innehålla elakheter, bantningshets eller mobbning. Var inte svårt för mig att lova, och rosetten var ju superfin. Finns i flera olika färger också. Kanske byter när jag ändrar tema.

Bra gjort, Johanna!

Jag tycker att de flesta småbloggare är alldeles för stolta. "Jag skriver en blogg, alla andra ska vara glada att de får läsa den." Vad är det för inställning egentligen? Hur tror du att man får läsare om man inte anstränger sig? Ser folk som har frågestund, men ingen frågar eftersom det ärligt talat inte finns några läsare.

Jag har ofta för mycket tid att fundera, och nu har jag funderat på hur man gör för att skaka fram dels fler läsare och dels de där som verkligen är intresserade av att höra om det du skriver. 

1. Syns i rampljuset. Den enklaste för oss bloggplatsenbloggare.

2. Gå in och kommentera på andras bloggar. Detta förstår jag inte varför folk inte gör. Kanske är det stoltheten i att "jag ska minsann inte sprida min värdefulla underskrift på vilken blogg som helst". Det funkar inte. Gå in på en blogg du hittar i rampljuset och använd sedan knappen längst upp till vänster som heter Slumpa blogg. Då hamnar du på en random blogg som det skrivits på nyligen. Läs två inlägg, rösta i omröstningar, skriv en kommentar om en bild eller ett inlägg och var ärlig. Du kommer garanterat att få den personen att besöka din blogg, och kanske själv lämna en kommentar. Jag gör detta med ett par bloggar om dagen. Riktigt kul är det!

3. Hitta bloggar med samma inrikting som din (graviditet, hästar, musik, vad det nu än är) och fråga om systerblogg. Du har henoms länk och hen har din. Hittar man den ena så hittar man den andra.

4. Länka till din facebook. Då får alla i ens omgivning upp ögonen för bloggen. Om det är ditt privatliv som bloggen handlar om så kanske det är just de personerna som verkligen vill veta.

5. Ha inte en för spretig blogg. Gör det lätt att förstå vad bloggen handlar om, och håll dig till det. Jag har puzzelbloggen för endast puzzelrelaterade inlägg. Allt annat har jag här. För klarhet.

6. Öppna gästboken. Det är ett ställe jag ofta vill kommentara på, eftersom jag vill kanske berömma hela bloggen och inte just ett inlägg. Superbra sätt att få folk att lämna ett avtryck. 

Lite tips! Använd dem nu =)

SeS

Idag är det dags för fredag. Mina fredagar består alltid av konståkning (att klubba är att sakna ett liv enligt min tränare), men just idag ska vi ha härligt korremys innan. Snart ska vi gå och handla till tacokväll, och sedan bär det av till Fredmans pub på Helsingkronas nation. Blir någon timme där innan vi beger oss tillbaka hem och lagar gemensam middag. Sedan sticker jag på träning, och de andra går ut. Perfekt uppdelning.

På tal om korridoren så har jag börjat misstänka att det bara är jag kvar i vår styrkechallange. Vi satte upp ett papper med instruktioner för utmaningen. Jag är på dag 23 idag, men den enda som var kvar för två dagar sedan har inte gjort 21 och 22, så jag tror han har hoppat av. Inte kul! Jag ville ju att alla skulle vara kvar till slutet. Det hade varit mycket roligare. I och för sig förstår jag varför folk hoppar av; det börjar bli väldigt jobbigt nu. Menmen, bara 8 dagar kvar (7 när jag har gjort idag). En vecka till orkar jag väl?

SeS