Nu ska vi se i vilken ordning vi ska berätta... Vad sägs om kronologisk?

Igår hade jag årets första gympapass med småbarnen. Sexton stycken kom, vilket är min största grupp någonsinn (iofs är det min andra, men ändå). Jag klarade mig och alla föräldrar verkade glada när de gick hem. Eftersom jag skulle på teater en timme senare skulle jag packa ihop snabbt så att vi kunde köra direkt efteråt. På det sättet skulle jag precis hinna trycka i mig en hamburgare på Toppen innan vi körde till teatern.

Det är då smidigheten själv kliver in i bilden. När föräldrarna hade gått skulle jag och Louise, min hjälpledare, snabbt packa ihop. Tyvärr sker ett litet missöde och bandspelaren välter. När vi reser upp den igen funkar den inte. Efter att ha dragit ut och satt i sladden, samt tryckt på alla knappar sjutton gånger får vi inse att den har dött, och tagit med sig min skiva i graven. Shit! Måste ringa föreningen och säga att musiken inte funkar.

Till slut kommer jag ut till pappa i bilen, inser att jag har glömt mina nycklar hemma, och pappa kör snabbt hem till mamma. Glöm hamburgaren, den hinner vi inte med längre.

Nycklarna är inte hos mamma heller. Rotar upp och ner på packningen och hittar nycklarna i botten. Tack gode Gud! Sedan kör vi raskt till teatern.

Singing in the rain var jättebra, och jag rekommenderar den verkligen. Det var fin sång och häftiga dansnummer. Jag var där med Leo och Sara från klassen. Ingen annan ville ha biljetter.

Idag har jag inga läxor. Najs! På konståkningen är jag återigen äldst, fast bara med en månad. Min tränare fyller år ett par veckor efter mig... Det är i alla fall bättre än förra året. Då var jag tre år äldre än min tränare.

JAG ÄLSKAR KONSTÅKNING! Det är superduperkul. En helt underbar känsla av att bara glida fram, samtidigt som man tränar massor av styrka. Perfekt!

SeS