Hmm.. Jag brukar vara en sån person som tycker att man bara ska blogga en, högst två gånger om dagen, och så sitter jag nu och skriver mitt tredje! Ojoj. Jag ska nog sluta vara så bestämd. "Jag bloggar en gång om dagen och det sker inte på morgonen" Inget av det stämmer längre.

I alla fall borde jag snart gå och lägga mig eftersom jag börjar tidigt, men jag har en massa spanska att göra först, så det får vänta. Panama, here I come!

På träningen idag har jag sopat isen, flera gånger. Jag lyckades dessutom både med konstycket att ramla ner i spagat (jag kan inte gå ner i spagat) och göra en dubbel lårkaka på min skinka. Perfekt. Kommer inte att kunna sitta imorgon.

SeS

Jag slapp ringa alla de där personerna. Istället letade jag upp en massa adresser istället. Imorgon ska jag ringa, och jag ska se om jag inte kan dumpa av lite av samtalen på några inte ont anande klasskamrater. Känner mig ond!

Vad tycker ni om den nya, höstiga bloggen? Jag blev nöjd med den. Just nu passar definitivt inte ljusgrönt. Jag sitter här och fryser om fingrarna när jag skriver på tangentbordet. Mycket deprimerande. Har imorse vridit upp elementet i mitt rum från nollan. Hösten är här.

Vet ni vad BNP i Panama är? Inte jag heller, och jag är inte ett dugg intresserad. Nu ska jag i alla fall gå och ta reda på det för det är min spanskläxa. Vi ska ha ekonomisk debatt på lektionen imorgon och jag ska vara Panama. Good luck.

SeS

Ja, tänk för att den är det. Lite tråkigt, för jag hade pumpat in så mycket adrenalin i hela situationen att jag blev fullständigt deppig efteråt. Som just nu tex, kan jag inte förmå mig att jobba med mitt projektarbete. Ska försöka ta mig samman när jag har skrivit klart detta inlägget. Det som väntar, att personligen ringa varenda grundskola i Malmö, ser jag inte särskilt mycket fram emot. Kanke blir detta mitt längsta inlägg ever eftersom jag inte vill sluta skriva =)

I alla fall, pjäsen. Det gick... nästan perfekt! Vi hade några små detaljer (jag hade glömt att ta med "giftet" upp på scen, någon döing skulle ligga kvar längre än vad dem gjorde, någon gick ut åt fel håll, någon glömde en replik) som kunde ha funkat bättre, men jag är jättenöjd ändå. Jag hade inte hört någon av killarnas monologer innan, men alla levde mer än väl upp till förväntningarna.

De andras pjäser var också bra. Det var meningen att alla skulle vara tragedier, men det var väl lite si och så med det. Vi såg två pjäser utöver vår egen, en som utspelade sig i antikens Egypten och en hemma hos en vanlig familj. Det bästa med alltihop var nog folk som skulle dö. Det är ett numera konstaterat faktum i vår klass: det är svårt att dö snyggt och inte garva. I tre pjäser á fyra personer dog sju eller åtta stycken. I topp låg vår där eventuellt alla dog (min karaktär är en tolkningsfråga om hon dog eller inte). Tvåa kom den egyptiska där tre av fyra dog. I den sista pjäsen dog "bara" en person.

Okej. Jag inser att ni har noll koll på vad vår pjäs handlar om, men jag insåg samtidigt som jag skrev det att jag nog behåller ideen för mig själv. Det jag kan skriva är, för att min kommentar om döingar ska bli begriplig, att under pjäsens gång tar vi ihjäl tre personer som alla sätter sig på scenkanten när de har dött. Det allra sista som händer är att Claudia, min karaktär, också sätter sig med dem, trots att hon aldrig dör "synligt". Detta gjorde slutet öppet för tolkningar, men efter att ha pratat med klasskamrater så är det officiellt bestämt att hon dör. (Borde det inte vara jag som bestämmer det egentligen? Det är ju min pjäs...)

Okej. Nu ska jag göra projektarbete.

SeS