Jag har precis kollat på en av de bästa filmerna i världen; My sister's keeper. Det svider fortfarande i ögonen och jag har lite svårt att se tangentbordet.

Den handlar om Anna som är donator till sin syster Kate som är sjuk i cancer. En dag förvånar hon alla med att säga att hon inte längre vill donera. Men om hon slutar kommer Kate att dö...

Som ni förstår är det här en film atta gråta till. Detta är andra gången jag ser den, men det hjälpte ändå inte. För mig är det en konstig känsla, då jag som storasyster i min familj inte identifierar mig med Anna, utan med den döende Kate. Jag förstår verkligen alla hennes resonemang och känslor, både inför sin egen sjukdom, sin situation och sin familj.

På bilden är Anna, Kate och deras pappa Brian

Idag har jag varit i Staffanstorp, på Medeltidsmode. Jag har shoppat loss på tyger och införskaffat tyg till två klänningar, ett förkläde och en struthätta. Det blev ett ofärgat linne, ett brunt ulltyg, och två gröna ulltyg. Kommer bli perfekt när jag är klar. Nu ska jag bara leta upp lite skräptyg så att jag kan prova modellerna. Wish me luck!

SeS