Sydsvenskan har startat en kampanj för #minskola, där det är meningen att man ska stå upp för skolan, lärare och allt skolan står för. De som går i skolan ska göra det, men det är minst lika viktigt att de som har lämnat tonåren bakom sig också gör det. De uppmanar föräldrar att inte prata skit om lärare framför sina barn, att man visar respekt mot skolan och dess omgivning och en massa annat självklart.

Hur kan detta behöva göras? Är folk dumma i huvudet eller vad är problemet?

Barn gör som man gör och inte som man säger. Det vet alla. Och om inte vi vuxna respekterar utbildningen i Sverige, varför ska dem göra det? Jag vill se en värld där föräldrarna anstränger sig för att vara på rätt fot med läraren, visar åtminstone lite intresse för barnets skolgång, med vänner talar de positivt om barnets prestationer så att barnet hör, de lyssnar om någon kommer och säger att ditt barn retas/stör/slåss/mobbar/förstör och ser till att barnet förstår att det är verkligen fel. Jag har svårt att tro att barn som har det så i sin omgivning är de som stör.

Mitt löfte till #minskola är att:

- Fortsätta på ett positivt sätt promota utbildning, både gymnasial och högre.

- Fortsätta respektera alla lärare och deras yrke. Det är modigt att utbilda sig till lärare idag.

- Aldrig någonsinn prata annat än gott om skolan för barn under tolv år, och med barn äldre än det ska jag diskutera kritiskt de problem de har med skolan, men alltid med utgångspunkten att förbättre och inte trycka ner, vare sig elev eller lärare.

De löften jag har gett kommer inte att förändra mitt liv, för det är så jag alltid gjort. Kan du säga samma sak om dig själv? Om inte, så tänk igenom vad du säger om skolan och till vem. Det är allas vårt fel att skolan går neråt, inte barnens och inte lärarnas. Det är föräldrar, äldre syskon, fastrar, kompisar, tränare, lagledare, fritidspedagoger... alla som barnen har runt sig och som påverkar dem. Tänk på det!

SeS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag skulle vara en ganska lugn dag, men min brist på röst talar för motsatsen. Åtminstone tog vi sovmorgon ända till nio innan vi tog en härlig långfrukost. Så välförtjänt! Sen bar det av till ishallen för det näst viktigast man gör på tävling (ef...

Efter att ha mycket duktigt pluggat en massa tog jag mig friheten att ta en välförtjänt tupplur innan det bar av tillbaka till isstadion och träning igen. Denna gången på utomhusisen! Väldigt märklig upplägg egentligen, eftersom en uteis, även om den...

Klockan är tjugo i åtta på morgonen, tiden då jag normalt allvarligt funderar på att om rulla ur sängen kommer döda mig eller bara få mig att vakna till lite, och jag är i ishallen och hoppar hopprep. Det är dags för femtio minuters morgonträning til...

Ja, precis som rubriken säger.  Jag var på vårdcentralen i onsdags och hos sjukgymnasten idag. Det verkar nu vara allmänt accepterat att mitt knä har en meniskskads. Kom och skjut mig, någon.     Här har vi en fin bild på knäet (så kan alla ...

Idag var jag (äntligen) för första gången på VikingaTider i Löddeköpinge. Det är ett musem inte alls långt ifrån där jag bor, och en av mina favoritvikingar jobbar där. Så idag sparkade jag mig själv i häcke, åkte dit och hälsade på. Fick sitta och l...